fredag 17 februari 2017

The Edge of Seventeen



Titel: The Edge of Seventeen
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2016
Regi: Kelly Fremon Craig
I rollerna: Hailee Steinfeld, Woody Harrelson, Kyra Sedgwick, Haley Lu Richardson

Handling: High school-livet blir ännu mer outhärdligt för 17-åriga Nadine när hennes bästa vän, Krista, börjar dejta hennes äldre bror.

Omdöme: När man tar sig an en modern ungdomsfilm är det något svårt att ha några direkta förväntningar. Detta eftersom de många gånger missar poängen och känns för ytliga. Om man t.ex. jämför med ungdomsfilmerna från 80-talet så kan man nästan per automatik känna att de för det mesta har något att erbjuda, även om långt ifrån alla är bra. Frågan var då om denna skulle kunna lyckas med det som t.ex. The Perks of Being a Wallflower (2012) och The Spectacular Now (2013) lyckades med, eller om det skulle visa sig vara ännu en lättglömd modern ungdomsfilm som missar poängen.



Nadine (Hailee Steinfeld) är 17 år och går andra året på high school. Hon lever ett bra liv med sin mamma (Kyra Sedgwick) och äldre bror Darian (Blake Jenner). Men det betyder inte att hon är lycklig. Hon har nämligen svårt att känna att hon passar in. Hon har endast en vän i Krista (Haley Lu Richardson) som hon varit bästis med i flera år, ända sedan tiden då Nadines pappa dog. När så hennes bror Darian och Krista får ihop det en dag, blir det droppen för Nadine. Den enda hon kan prata med är historieläraren Mr. Bruner (Woody Harrelson), och möjligtvis en trevlig kille som börjar visa intresse för henne i skolan...



Det visar sig vara en ungdomsfilm i min smak. Visst är den mer åt det komiska hållet inledningsvis när Nadine och Krista har kul ihop och umgås. Men den blir både allvarligare och känslosam på vägen, något som inte alltid är fallet med ungdomsfilmer av det här slaget. Här hittar man verkligen rätt balans och det blir en mysig liten film som nog bara blir bättre och bättre.



Hailee Steinfeld, som jag först såg i True Grit (2010), övertygar här och känns helt naturlig i rollen. Hon blev förresten Golden Globe-nominerad för rollen. Hennes karaktär, och även filmen stundtals, påminner en del om tidigare nämnda ungdomsfilmer från 80-talet. Kanske inte fullt ut, men på många sätt, ja. Hon går igenom en del under historiens gång som både är komiska som svåra, inte minst för en tonåring.



Överhuvudtaget tycker jag filmen lyckas fånga precis det jag vill se från en ungdomsfilm. Det blir varken korkat, för smörigt eller överdrivet. Det finns inga karaktärer att störa sig på och man bjuds på små detaljer som gör att filmen inte går efter en standardmall hela tiden.



Det visar sig vara regidebut för Kelly Fremon Craig som även skrivit manuset. Intressant nog fick filmen mig till viss del att tänka på ungdomsklassikern Fast Times at Ridgemont High (1982) som även den var regisserad av en kvinna (Amy Heckerling). Även om de skiljer sig åt en del (denna är t.ex. överlag seriösare) så finns här helt klart likheter, fast i modern tappning. Svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

2 kommentarer:

  1. Jag gillade verkligen filmen, och framförallt tyckte jag den var väldigt rolig. Scenerna mellan Harrelson och Nadine var komiskt guld.

    https://jojjenito.wordpress.com/2017/03/28/the-edge-of-seventeen-2016/

    Fast Times at Ridgemont High och The Perks of Being a Wallflower kanske jag borde se...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du också gillade den och fann den så rolig. Tyckte också det fanns gott om bra scener och roligheter, men även annat att gilla.

      Ja, The Perks of Being a Wallflower är väl inte lika rolig (som jag minns det), men trots allt i samma genre. Fast Times in Ridgemont High är ju lite av ett måste bland 80-talets ungdomsfilmer.

      Radera