måndag 4 december 2017

Too Late for Tears (Revisited)



Titel: Too Late for Tears / Med berått mod
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1949
Regi: Byron Haskin
I rollerna: Lizabeth Scott, Dan Duryea, Arthur Kennedy, Kristine Miller

Handling: En väska med pengar menade för någon annan kastas in i baksätet till Jane och Alan Palmers bil en natt på en enslig väg. Alan vill lämna över väskan med pengar till polisen, men Jane övertalar honom att de ska vänta. Snart spåras paret upp av Danny Fuller, som påstår att pengarna är hans. Jane är redo att göra allt för att behålla dem.

Omdöme: När denna lite mindre kända noir sågs första gången var det med väldigt dålig bildkvalité. Filmens rättigheter hade sedan länge inte förnyats och hamnat i s.k. public domain. Det kändes därför lite kul att se om filmen nu när den restaurerats (lär ha tagit fem år) till sina gamla glansdagar, speciellt som jag mindes den som klart sevärd och med en riktigt vass femme fatale.



Lizabeth Scott spelar Jane Palmer som tillsammans med maken Alan (Arthur Kennedy) en kväll på väg till några vänner på middag råkar ut för något oväntat. En bil som passerar dem från motsatt riktning dumpar en väska i deras (öppna) bil. De stannar genast och tar sig en titt i väskan och finner en stor mängd sedelbuntar. Väl hemma visar det sig vara $60.000. Jane är fast besluten att behålla pengarna, ingen vet ju att de har dem. Alan är av en annan uppfattning och att de måste överlämna pengarna till polisen.



Det är nu det blir intressant. Jane visar sig inte vara att leka med och tänker göra allt för att få behålla pengarna. Det är en chans i livet som aldrig kommer tillbaka, säger hon. Maken vet dock att de begår ett grovt brott om de behåller pengarna och att det kommer förstöra dem för alltid, något han inte vill riskera. När det en dag knackar på dörren och en viss Danny Fuller (Dan Duryea) dyker upp och vill ha tillbaka pengarna, ser den luriga Jane sin chans att få behålla pengarna - även om det innebär att hon får kliva över lik.



Det må inte vara en högbudgetfilm, men det finns flera exempel på b-noirer som håller måttet och i många fall klår de större och kanske mer kända. Detta är en sådan då den har mycket på gång och håller mestadels ett bra tempo. Det är en underhållande noir med en i synnerhet lömsk och oförglömlig karaktär i Jane Palmer som inte har någon skam i kroppen. Hon snärjer in sig själv allt djupare, men är hela tiden övertygad om att hon ska komma undan.



Lizabeth Scott spelar rollen som Jane Palmer övertygande och hon funkar både som smått förförisk och mordisk. Likväl är Dan Duryea (lite som dåtidens Willem Dafoe) skön som vanligt. Kul nog blir hans Danny Fuller snart varse om att Jane inte är att leka med - hon är värre än vad han själv är. Den enda karaktären som funkar lite mindre bra är Don Blake som spelas av Don DeFore då han ska vara lite klämkäck och liksom förstör den annars mörka tonen. Han har dock en viktig roll att spela och fyller till slut sin funktion. Allt som allt klart sevärt, även om sista tredjedelen är något svagare än resten av filmen. Svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar