tisdag 3 april 2018

Deathtrap



Titel: Deathtrap / Dödsfällan
Genre: Komedi/Mysterium/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1982
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Michael Caine, Christopher Reeve, Dyan Cannon, Irene Worth

Handling: Författaren Sidney har haft ett fiasko med sin senaste pjäs när han får ett lovande manus från Clifford som är en gammal student till Sidney. Sidney och frun Myra beslutar sig för att mörda honom.

Omdöme: Pjäsförfattaren Sidney (Michael Caine) har haft stora framgångar med sina mordmysterier. Men det var ett tag sen han hade en hit och när hans senaste pjäs blir en flopp, känner han sig misslyckad. Inte blir det bättre av att en f.d. student till honom, Clifford (Christopher Reeve) skrivit sin första pjäs och skickat den enda kopian till honom. Pjäsen, kallad "Deathtrap" är så pass lovande att Sidney får idén att mörda Clifford och göra "Deathtrap" till sitt verk.



Sidneys fru Myra (Dyan Cannon) är starkt emot planen. Men snart har Sidney bjudit hem Clifford till sitt avlägsna hus (en jättestuga med tillhörande väderkvarn). Sidney, Clifford och Myra hamnar snart i ett klurigt triangeldrama där ett mord kommer ske. Frågan är vem som gör vad och vad som händer sen. Som om det inte vore nog får de besök av en snokande granne i form av Helga ten Dorp (Irene Worth) som är synsk och kan sätta käppar i hjulet för Sidneys planer.



Pjäsen filmen bygger på var en Broadwaysuccé skriven av Ira Levin. Han skrev även flera böcker som ledde till ett par inte så tokiga filmer, som t.ex. A Kiss Before Dying (1956) och dess remake A Kiss Before Dying (1991), Rosemary's Baby (1968), The Stepford Wives (1975) och dess remake The Stepford Wives (2004) samt The Boys from Brazil (1978).



Med en gedigen pjäs som grund, den erfarne och duktige Sidney Lumet som regissör och en Michael Caine som den lysande stjärnan har man det mesta på plats. Christopher Reeve tillhör inte direkt favoriterna, men han funkar ganska bra här och gör vad han ska. Han var ju i ropet efter Superman (1978) och kände för att göra något annat för att visa sina skådespelartalanger.



En som däremot tyvärr är desto svagare är Dyan Cannon. Det känns som överspel från hennes sida under stora delar, även om det på sina håll blir lite teatraliskt av samtliga med tanke på upplägget. Skönt nog blir det Caine och Reeve som får störst utrymme när de ska försöka bräcka varandra, lite som i tidigare Sleuth (1972) där ju Caine också medverkade.



Förutom en något svag Dyan Cannon har filmen ett par andra svagheter som sänker helheten en del. En svaghet är musiken som mest bjuder på orgelmusik av något slag som inte direkt passar eller höjer stämningen. En annan är den synska karaktären Helga ten Dorp. Det blir lite för mycket när hon dyker upp lite här och där.



Men det finns även en del att gilla här. Man bjuds på gott om vändningar och det är svårt att klura ut hur det egentligen ska sluta eller ligger till för den delen. Ungefär halvvägs in kommer den första vändningen och då tycker jag det också gör att filmen kommer in i andra andningen. Utan att gå in på varför så blev filmen något kontroversiell när den kom. Detta ger lite extra krydda till det hela, även om det är själva mordmysteriet och en del av humorn som man främst ska fokusera på. Allt som allt en småtrevlig film, även om man sett den tidigare.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0

2 kommentarer:

  1. Har inte sett denna film, men det känns som att den kanske är lite i samma genre som Murder by Death?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade sett den tidigare och blev sugen på att se om den och Murder by Death efter att vi såg Game Night.

      Det är i samma sfär helt klart, även om denna är allvarligare än Murder by Death som ju mer är en parodi.

      Radera