torsdag 17 maj 2018

Mulholland Falls



Titel: Mulholland Falls
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Lee Tamahori
I rollerna: Nick Nolte, Jennifer Connelly, John Malkovich, Melanie Griffith, Chazz Palminteri, Michael Madsen, Chris Penn, Treat Williams, Andrew McCarthy, Daniel Baldwin, Ed Lauter, Bruce Dern, William Petersen, Louise Fletcher, Rob Lowe

Handling: I 1950-talets Los Angeles är Max Hoover ledaren för polisens fruktade elitstyrka. När hans älskarinna hittas mördad, äventyrar det hans karriär och äktenskap. Samtidigt tyder det mesta på en komplott.

Omdöme: Året innan den flerfaldigt Oscarsnominerade L.A. Confidential (1997) kom denna film som också utspelar sig i 1950-talets Los Angeles och är en liknande typ av film. Dock har denna inte ett lika gott rykte om sig och det trodde jag mest berodde på regissören Lee Tamahori. Detta då Along Came a Spider (2001) och Die Another Day (2002) hade setts och var allt annat än bra.



När man tar sig an en sån här film som inte fått så värst bra kritik och med en regissör vars filmer man sett som inte övertygat på en, blir det per automatik att man har ganska låga förväntningar. Men redan tidigt när Nick Nolte som polisen Max Hoover tillsammans med sina kolleger glider runt i deras cabriolet till passande musik, skapas en skön stämning där i L.A. Det är en sån där typisk noir-känsla som jag uppskattar och det gör att det blir enkelt att i princip per omgående komma in i filmen.



Filmen har en rad kända namn som dyker upp i stora som små roller. Imponerande många faktiskt. Och i de flesta fallen funkar de också, även om vissa endast är med i en eller två scener. Många gånger blir det inte så lyckat och snarare krystat att ha kända ansikten även i de mindre rollerna. Här funkar det då alla känns komfortabla och inte minst för att stämningen och 50-tals känslan finns på plats. En bidragande orsak är den småsköna musiken som kul nog får mig att tänka lite på en gammal favorit i Foul Play (1978). Kanske också en orsak till varför mysighetsfaktorn ökar för egen del.



Intressant nog hade jag trott att filmen kanske skulle ha mer gemensamt med den mindre lyckade The Black Dahlia (2006). Men skönt nog visar den sig istället ha mer gemensamt med tidigare nämnda L.A. Confidential (1997). Ja, det må inte vara en lika tät och bra film här, men faktiskt inte alls tokig. Skulle vilja säga att om man gillar den och inte sett denna så ska man ta sig en titt.



Har lite svårt att förstå varför filmen inte fått mer lovord då den har det mesta en sån här film ska ha. Kanske krävs det att man gillar genren lite extra mycket eller att man har en förkärlek för klassisk film noir. Men det är en klart gedigen film det här som bjuder på lite av allt man kan önska sig i en sån här film. Mord, intriger, kärlek, korruption och lite till. Främst är det skönt att det känns som en klassisk film. Visst hade det kunnat bli en större film som L.A. Confidential (1997) blev, men detta kan ses lite som en lillebror till den. Stark trea till svag fyra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar